När vi lämnat större delen av våren bakom oss och sommaren närmar sig med stormsteg har Historiska klubben, liksom förra året, flyttat sin verksamhet utomhus. Under ett antal tillfällen framöver bjuder man in Verdandis medlemmar till utflykter med historiskt intressanta mål. Man kommer att besöka platser för att i sann Verdandianda, med den gemenskap, det gemyt och goda humör samt den samlade erfarenhet det innebär, känna historiens vingslag och samtidigt njuta av vår natur.
Årets första utflykt gick den 5 maj till Jäders kyrka, som Verdandi vid några tillfällen tidigare besökt och en gång varit inne i. Sådan tur hade man inte denna gång, men då byggnadsställningarna efter den nyligen genomförda restaureringen tagits bort kunde man ändå vandra ett varv runt den imposanta byggnaden och se bland annat det runskriftsprydda gravklotet ”Limpan”, som är inmurat i den södra väggen.
Desto större tur hade man vid kyrkstallarna på andra sidan vägen, där en utställning om Axel Oxenstierna, som till stor del bekostade bygget av kyrkan, sedan några år byggts upp. Den var egentligen inte öppen denna tid, men då ett annat sällskap beställt en guidad tur fick Historiska klubben välvilligt tillgång till lokalerna för att som hastigast på egen hand titta in i de olika rum utställningen är indelad i.
Kvällen avslutades med ett motionspass, då man besteg den närliggande Sofiebergsåsen för en fikastund, under vilken man fick tillfälle att utbyta tankar och delge varandra information. Sofiebergsåsen är mest känd för sina backsippor, som dock den här tiden på dygnet inte visade sina bästa sidor.
Utflykterna kommer att genomföras företrädesvis på torsdagskvällar, men ett undantag var en resa lördagen den 14 maj, då man samlades kl 10:00 vid OK i Skjulsta för vidare färd till tre sockenkyrkor, ingående i Västra Rekarne församling, och ett slott. Föreningens släktforskningsexpert Peder, som var dagens guide, visste att berätta vilken guldgruva våra kyrkogårdar med sina gravstenar är för den genealogiskt intresserade.
Första kyrka att besöka var Gillberga kyrka, den mindre kända av de två kyrkobyggnader i kommunen, som har för våra trakter ovanliga trappstegsgavlar. Den mer kända är Torshälla kyrka.
Dagens andra besöksmål var Lista kyrka, där närvaron av en klockstapel på en höjd i närheten fick sin förklaring i avsaknaden av torn på själva kyrkobyggnaden.
Tredje och sista kyrka att besöka var Öja kyrka, vid vars södra vägg man kunde inmundiga sin medhavda matsäck i behagligt solsken.
Då kyrkor idag sällan är öppna kunde sällskapet inte komma in i några av de besökta byggnaderna, vilket heller inte var syftet för dagen. Det var kyrkogårdarna med sina gravvårdar som var av intresse för utflykten. Från inskriptioner på gravstenar och monument kan man hämta mycket information om bygdens historia, såsom vilka släkter som varit tongivande och dominerande. På senare tid har kulturgravar blivit vanliga. Dessa, som sköts av kyrkoförvaltningen, har ett särskilt kulturhistorskt värde, exempelvis på grund av utformingen eller tillverkningsmaterialet.
Alla de besökta kyrkorna var vackra och ståtliga byggnadsverk med en lång historia. Dock kunde de nog inte mäta sig med dagens slutdestination – ett slott, i vars byggnadsdetaljer man kan utläsa årets indelning i dagar, veckor, kvartal och månader. Stora Sundby slott vid Hjälmaren har anor från 1200-talet men fick sitt nuvarande utseende på mitten av 1800-talet. Dess fyra stora torn och tolv mindre är sinnebild för årets årstider respektive månader. Kalenderns veckor representeras av 52 rum medan 365 fönster markerar antalet dagar.
Hans Persbjer
