Det tycks nästan ha blivit en regel att Historiska klubbens evenemang skall hotas av vädrets makter. Denna torsdag var inget undantag. Under samlingen i Folkesta vid sextiden på kvällen kunde man känna enstaka regndroppar och mörka moln rörde sig runtomkring. Liksom vid tidigare tillfällen klarnade det dock upp och utflykten kunde genomföras under gynnsamma förhållanden.
Färden gick denna gång till Tumbo, där man efter att ha passerat ett av järnålderns större gravfält, Bergagravfältet Gravhögarnas ås, gjorde ett första stopp vid kyrkan. Byggnaden, en stenkyrka från 1100-talet, som är en av Sveriges äldsta romanska kyrkor, har bevarat mycket av sitt ursprungliga utseende. Ett undantag är tornet, som tillkom under 1700-talet. Kyrkan är också Sörmlands runstenstätaste landskyrka med fem resta stenar och en sten inmurad i byggnadens västra vägg.
Platsens namn var från början Tuna, vilket tyder på att den varit ett maktcentrum under järnåldern, strategiskt placerad och viktig för områdets handel och försvar. Namnet Tumbo betyder människor som bodde vid Tuna.
Under vandringen runt kyrkogården fördes ett resonemang kring förhållandena på bronsåldern och järnåldern – hur man levde och hur samhället var organiserat. Alla delade med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Svarta moln kunde ännu skönjas i närheten och i bakgrunden hördes svagt åskmuller, men fika kunde under fortsatt glatt samspråk intas i strålande solsken intill kyrkans torn.
Innan det var dags för återfärd besöktes det gravfält som ligger halvannan kilometer norr om kyrkan. Prästgårdsgravfältet eller Husbygravfältet innehåller drygt 400 gravhögar. När man blickade ut över fältet kunde man på andra sidan om riksväg 56 beundra den regnbåge, som blev en fin slutvinjett på ännu en intressant utflykt med Verdandi och Historiska klubben.
