Historiska klubbens höstuppstart den 25 augusti
Torsdagen den 25 augusti inledde Historiska klubben sin hösttermin med en utflykt till Eskilstuna kommuns bäst bevarade fornborg, Ogaklev i Ärla. Det var andra gången den imponerande anläggningen utsetts som besöksmål för Verdandis aktiviteter. Denna gång hade sex medlemmar hörsammat inbjudan och samlats vid Slytans rastplats, varifrån en skogsväg leder till borgen.
Vid den inventering av fornlämningar som gjordes under slutet av 1600-talet och som benämns Rannsakningarna angavs att det på platsen legat ett munkkloster, men idag vet vi att det rör sig om en fornborg, som anlades i försvarssyfte under folkvandringstid och alltså är mer än 1500 år gammal.
Då kvällen bjöd på ett skönt sensommarväder blev den kilometerlånga vandringen från rastplatsen till Ogaklevbergets fot en behaglig upplevelse. Klättringen uppför de branta klippväggarna blev mer en strapats, men väl uppkomna till toppen fick man sin belöning i form av en hänförande utsikt över det sörmländska landskapet nedanför, som idag är torrlagt, men som i forna tider till stor del bestod av vattenleder. Under drygt tjugo minuter vandrade man innanför den 230 meter långa stenmur som omgärdar borgen och som med sten lagd på sten på sina håll uppnår en höjd på ett par meter.
Nedstigningen klarades av utan missöden och snart var man tillbaka vid rastplatsen, där de medhavda matsäckarna plockades fram. Under inmundigande av allt från fullkornsbröd till kanelbulle diskuterades bland annat kommande programpunkter. Ett förslag lades fram att nästa gång bege sig något längre söderut för att passera gränsen till Flens kommun. I Malmköpingsbygden finns några spännande platser att besöka för den som är intresserad av svensk kriminalhistoria.
Under återresan gjorde man liksom vid förra besöket ett stopp vid Ärlas enda bevarade runristning, den så kallade Skrivarstenen, som inte är en rest runsten utan ett block i skogen. För att komma dit fick man köra en liten omväg runt Hamra naturreservat.
En rest runsten fanns däremot att beskåda vid nästa anhalt, som var Stenkvista kyrka. Texten i slingan följer det vanliga mönstret och berättar att stenen rests av tre bröder till minne av deras far. En mer ovanlig och därför intressant detalj man genast lägger märke till är den hedniska symbol – Torshammaren – som pryder en stor del av den ristade ytan i stället för det betydligt vanligare kristna korset. I Sörmland har endast en runsten till – belägen i Västermo socken – Mjölner som illustration.
Som avrundning på kvällen begav sig gruppen över till kyrkogården på andra sidan riksväg 53. Här markerar nu ett träd platsen för den gamla kyrkan, som ersattes av den nuvarande år 1794 och vid vars rivning den nyss skärskådade runstenen återfunnits under golvet. Man kunde, om man tittade noga, skönja rester av kyrkans grund, men i övrigt finns inget kvar av byggnaden.
När skymningen nu börjat falla och kvällsluften blivit tämligen kylig kunde deltagarna efter nära tre timmar se tillbaka på ännu en givande och lärorik utflykt med intressanta besöksmål. Fortsättning följer!
