Sex konstintresserade verdandister ägnade några timmar den gångna torsdagseftermiddagen åt en vandring runt Eskilstunas centrala delar. Längs den drygt halva milen långa sträckan passerades nio broar och det gavs åtskilliga tillfällen att njuta av den offentliga konst vår stad bjuder sina invånare på. Utmed promenadvägen återfanns 27 av de närmare 160 verk som finns medtagna i broschyren ”Offentlig konst i Eskilstuna kommun”, vilket innebar ett offentligt konstverk var tvåhundrade meter. I inbjudan till aktiviteten hade utlovats såväl det äldsta verket, med snart 200 år på nacken, som det yngsta, där färgen nätt och jämnt hunnit torka sedan invigningen för två veckor sedan.
Vad kunde ha varit lämpligare att välja som startpunkt för denna konstrunda än det konstverk på Köpmangatan som fått nummer ett i broschyren och som dessutom har den passande titeln ”Öga för Eskilstuna”? Redan efter endast något tiotal meter kunde man via den första bron ta sig över ån till Fors kyrkopark, där konstnären Sven Lundqvists tolkning av Sankt Eskils ankomst vattenledes till Tuna på 1000-talet finns till beskådan i form av en bronsskulptur från 1964.
Promenaden gick vidare längs Kyrkogatan, på vars andra sida man skymtade den gula Törnerosgården, där Eskilstunasonen Adolf Törneros föddes julaftonen 1794. Hans numera tyvärr tämligen bortglömda storhet är dokumenterad på en plakett på fasaden.
Vid Smörparken fick man ett bevis på att Eskilstuna inte bara ser till att ge oss flera nya konstverk varje år, utan att man också ömt vårdar de äldre verken. Fontänen ”Kvinna med ymnighetshorn”, som är det näst äldsta verket i staden, är för närvarande nedtaget för renovering. Förhoppningsvis kan vi inom några veckor åter få se det i uppfräschat tillstånd.
Bro nummer två att passera blev Rådhusbron, delvis bekostad genom donationer från den förmögna änkan Johanna ”Jeanette” Zetterberg, som efter maken Christoffers död ägnade sig åt välgörenhet och genom sin generositet blev väl känd och omtyckt av stadsborna.
Via de pittoreska dassen innanför Tingsgården kom man snart åter in på Köpmangatan och vandringen fortsatte utefter ån upp mot Stålforsbron. Sedan även denna passerats kom man så småningom till Gillbergarondellen för att ta av mot höger in på Tegelbruksgatan. Några hundra meter senare var det dags för en välförtjänt fikarast på Järntorget mitt emot Nyforsberget eller Båtsmansbacken, där en ensam röd liten stuga kan ge en uppfattning om hur det sett ut på den tiden det ingick i stadens skyldigheter att hålla flottan med båtsmän.
Styrkta av dryck med tilltugg kunde man fortsätta promenaden till Nyforsgatan 28. Där väntade den imponerande fasadmålningen ”Gränslösa drömmar”, som invigts så sent som den 17 juni.
Hittills hade vädret varit molnigt och ganska blåsigt, men när man nådde Rinmansskolan och Jussi Mäntynens fina ”Modersstolthet” skingrade sig molnen för att släppa fram en värmande sol, vilket gjorde lättnader i klädseln nödvändiga.
Från Rinmansparken, med Eskilstunas äldsta offentliga konstverk – ”Monument till minne av Sven Rinman” – gick vandringen vidare mot Munktellstaden. Under Fredriques bro, uppkallad efter Theofron Munktells hustru, döljer sig David Svenssons ljusinstallation ”Anamorf”, som för att ges full rättvisa måste upplevas i mörker. Utanför ”sitt” museum sitter Theofron ensam på en bänk. För dagen iklädde sig Margit Fredrikes roll och gjorde honom sällskap en stund.
Den sista etappen av promenaden gick över Strömsholmen, dit Ivar Johnssons granitskulpturer ”Aftonen” och ”Morgonen” flyttades från Fristadstorget 2015. Två och en halv timme efter start nåddes slutmålet, som var Eskilstuna stadsbibliotek. På dess innergård kunde man slå sig ned och pusta ut en stund framför Knut-Erik Lindbergs mobila skulptur ”Myrorna”. Den förhoppning man hyst i början om att varje deltagare under eftermiddagen skulle upptäcka minst fem för honom eller henne tidigare okända konstverk hade inte kommit på skam.
Hans Persbjer
