Torsdagen visade sig inledningsvis från sin dystra sida med ett ihållande, lätt regn, men vid middagstid kunde man skönja ljusare strimmor i molntäcket, vilket ingav hopp om en tämligen snar förbättring av vädersituationen. Under eftermiddagen sprack också himlen upp mer och mer för att släppa fram en del sol. Den sextett ur Historiska klubben som samlades vid restauranghuset i Kjula logistikpark kl 18:00 fick därför en behaglig försommarkväll som inramning för sin planerade utflykt till Fogdön denna dag.
Kvällens huvudattraktion var Vårfruberga klosterruin, men då halvön mellan Sörfjärden och Strängnäsfjärden är rik på historia kunde man längs vägen göra några stopp även vid andra sevärdheter. Färden gick över Kjula, Jäder och Björsund innan man nådde det första etappmålet – Åsby gravfält nära Helgarö kyrka – där en sjunde deltagare med tillhörande hund anslöt. Intill gravfältet finns ett stenblock med inristade bilder och runtecken. Texten har inte kunnat tydas, men ristningen är ändå intressant genom sin koppling till en annan runsten, som skulle bli sista anhalt för resan.
När processionen gick vidare från Åsby fick man verkligen klart för sig att man befann sig på landsbygden. Delvis på smala grusvägar, där man med nöd och näppe lyckades ta sig förbi mötande traktorer, tog man sig till ett gravfält från romersk järnålder, som låg väl dolt i tät skog.
Via Fogdö golfbana kom man så ut på asfalt igen, bara för att efter 250 meter i höjd med Fogdö kyrka åter hamna på en skakig vägsträcka som skulle leda följet till Kungsberg och Vårfruberga klosterruin.
Vårfruberga kloster var ett nunnekloster inom cistercienserorden, som från början legat vid kyrkan, men som sedermera flyttades de tre kilometerna närmare vattnet. Under reformationen lät Gustav Vasa riva klostret och platsen bytte namn från Vårfruberga till Kungsberg. Endast låga murar i gråsten återstår, vilka dock ger en tämligen tydlig bild av hur byggnaderns en gång varit utformade. Nunnorna är sedan länge borta och idag är fridfullt betande får det enda levande inslaget på det forna klosterområdet.
Halvannan kilometer från Kungsberg ligger en gravhög som blev nästa besöksmål. Den benämns Ingjaldshögen efter den kung som enligt traditionen skall ligga begravd här och som på grund av sin grymhet fått tillnamnet Illråde. Han var av Ynglingaätten och son till Bröt-Anund, vars förmenta gravhög Historiska klubben besökte i Västerås för två veckor sedan.
Artikelförfattaren, som ännu med fasa kan minnas de gånger han som tioårig folkskoleelev vid Vansö skola under vinterns gymnastiktimmar på vingliga skidor tvingats kasta sig från hög höjd utför branta stup, kunde nu se verkligheten komma ikapp. Kullen mäter blygsamma fyra meter från fot till topp och lutningen är avsevärt under 45 grader.
Ingjaldshögen samsas på platsen med en lämning från ett betydligt senare skede i svensk historia. Husby soldattorp var ett av de boställen som byggdes åt de indelta soldater som utgjorde manskap i indelningsverket, Sveriges militära organisation åren 1682 – 1901. På bänkarna utanför torpbyggnaden, och i gott sällskap av de mygg som svärmade i luften, tog sällskapet fram termosar och smörgåspaket för den obligatoriska fikastunden.
Under hemfärden, som företogs via Vansö kyrka, passerades den plats där en sämre kopia av Ramsundsristningens berättelse om Sigurdssagan kan beskådas. Den anses vara utförd av samme runristare som Åsbyblocket, och därmed hade cirkeln slutits för Verdandis två timmar långa utflykt i bördig lantlig miljö längs Fogdön, som för övrigt betyder den frodiga ön, om än landhöjningen idag gjort den till en halvö.
Hans Persbjer
