Torsdagen den 1 oktober träffades nio glada verdandister vid Slytans rastplats mellan Eskilstuna och Malmköping. Tema för dagens program var den typ av förhistoriska befästningsanläggningar som kategoriseras som fornlämningar och kallas fornborgar.
I Riksantikvarieämbetets fornminnesregister upptas omkring 1.200 fornborgar i hela Sverige. Då Mälardalen i långa tider varit ett politiskt centrum och handelscentrum är det föga förvånande att majoriteten av dem går att hitta här. Ungefär 350 är utspridda i Södermanland. Drygt 30 av dem återfinns i Rekarnebygden. En av dessa är Ogaklev, Eskilstunas bäst bevarade fornborg, som var huvudattraktion för dagens utflykt.
En kilometerlång promenad längs en skogsväg från rastplatsen ledde den församlade gruppen fram till foten av den imponerande borgen. De som vågade sig på att fortsätta upp till toppen möttes av en kallmurad stenmur som omgärdar en yta på 120 x 70 meter.
Man tror att Ogaklev är ca 1.500 år gammal. Sin höjdpunkt nådde byggandet av fornborgar under folkvandringstiden runt år 500, men förmodligen har fortifikationer av detta slag använts, antingen som rena försvarsanläggningar eller som tillflyktsorter, under tusen år från vår tideräknings början till vikingatid. Många är strategiskt placerade längs vägar och framför allt vattenleder. Man får betänka att landhöjningen under fornborgarnas ”glansperiod” inte nått längre än att det var möjligt att vattenvägen ta sig genom praktiskt taget hela landskapet.
När sällskapet lyckligt tagit sig ned från toppen, vilket för några visade sig vara besvärligare, och åter anlänt till rastplatsen kändes det välkommet med en fikastund och några minuters vila efter den genomförda strapatsen. Under hemfärden passade man också på att stanna till vid den så kallade Skrivarstenen, som är den enda kända bevarade runristningen i Ärla socken.
Hans Persbjer
