Verdandis utflyktsmål denna vecka var den nästan 1000-åriga Sigurdsristningen i Sundbyholm, känd även som Ramsundsristningen i Jäder, vilken återfinns på en häll vid Ramsundsberget mellan de två socknarna Sundby och Jäder. Med sina nära tio kvadratmeter är den världens största runristning och en av de mest kända i Sverige. Möjligen är det endast Rökstenen i Östergötland som är mer berömd.
Ramsundsristningen skiljer sig från de flesta andra runristningar på två punkter. Dels är den huggen direkt på en berghäll och inte på en flat sten som rests. Dels är det bilderna och inte texten som gör den omtalad. Den är en av ett flertal ristningar i Sverige, Norge och England som skildrar sagan om Sigurd Fafnesbane. Mindre än två mil österut, vid Näsbyholm på gränsen mellan Härad och Vansö utanför Strängnäs, finns Gökstenen med samma motiv.
För att kunna tolka bildsviten på Ramsundsristningen bör man känna till sagan om Sigurd Fafnesbane. Texten, som är ristad i den slinga som föreställer ormen i berättelsen, har nämligen ingenting med Sigurdssagan att göra.
Inskriften lyder:
”Sigrid gjorde denna bro, moder till Alrik, dotter till Orm, för Holmgers själ, fadern till Sigröd, sin make.”
Den i texten omtalade bron var en 65 meter lång träbro över Ramsundsån, som vid mitten av 1000-talet var närmare fyra meter djup. Sigrid och Alrik är samma mor och son som nämns på den runsten Verdandi besökte för två månader sedan vid Kungshållet i Kjula en halv mil söder om Ramsundsristningen.
Eftermiddagen hade varit blåsig, och efter hand tornade mörka moln upp sig. När så himlens portar öppnade sig, då det var dags för fika i trädgården hemma hos kassören Gunilla, behölls ändå det goda humöret. Det finns ju trots allt inget dåligt väder, bara dåliga kläder!
Text & bilder Hans Persbjer
