Verdandi Eskilstuna

Torsdagen visade sig inledningsvis från sin dystra sida med ett ihållande, lätt regn, men vid middagstid kunde man skönja ljusare strimmor i molntäcket, vilket ingav hopp om en tämligen snar förbättring av vädersituationen. Under eftermiddagen sprack också himlen upp mer och mer för att släppa fram en del sol. Den sextett ur Historiska klubben som samlades vid restauranghuset i Kjula logistikpark kl 18:00 fick därför en behaglig försommarkväll som inramning för sin planerade utflykt till Fogdön denna dag.

Kvällens huvudattraktion var Vårfruberga klosterruin, men då halvön mellan Sörfjärden och Strängnäsfjärden är rik på historia kunde man längs vägen göra några stopp även vid andra sevärdheter. Färden gick över Kjula, Jäder och Björsund innan man nådde det första etappmålet – Åsby gravfält nära Helgarö kyrka – där en sjunde deltagare med tillhörande hund anslöt. Intill gravfältet finns ett stenblock med inristade bilder och runtecken. Texten har inte kunnat tydas, men ristningen är ändå intressant genom sin koppling till en annan runsten, som skulle bli sista anhalt för resan.

När processionen gick vidare från Åsby fick man verkligen klart för sig att man befann sig på landsbygden. Delvis på smala grusvägar, där man med nöd och näppe lyckades ta sig förbi mötande traktorer, tog man sig till ett gravfält från romersk järnålder, som låg väl dolt i tät skog.

Via Fogdö golfbana kom man så ut på asfalt igen, bara för att efter 250 meter i höjd med Fogdö kyrka åter hamna på en skakig vägsträcka som skulle leda följet till Kungsberg och Vårfruberga klosterruin.

Vårfruberga kloster var ett nunnekloster inom cistercienserorden, som från början legat vid kyrkan, men som sedermera flyttades de tre kilometerna närmare vattnet. Under reformationen lät Gustav Vasa riva klostret och platsen bytte namn från Vårfruberga till Kungsberg. Endast låga murar i gråsten återstår, vilka dock ger en tämligen tydlig bild av hur byggnaderns en gång varit utformade. Nunnorna är sedan länge borta och idag är fridfullt betande får det enda levande inslaget på det forna klosterområdet.

Halvannan kilometer från Kungsberg ligger en gravhög som blev nästa besöksmål. Den benämns Ingjaldshögen efter den kung som enligt traditionen skall ligga begravd här och som på grund av sin grymhet fått tillnamnet Illråde. Han var av Ynglingaätten och son till Bröt-Anund, vars förmenta gravhög Historiska klubben besökte i Västerås för två veckor sedan.

Artikelförfattaren, som ännu med fasa kan minnas de gånger han som tioårig folkskoleelev vid Vansö skola under vinterns gymnastiktimmar på vingliga skidor tvingats kasta sig från hög höjd utför branta stup, kunde nu se verkligheten komma ikapp. Kullen mäter blygsamma fyra meter från fot till topp och lutningen är avsevärt under 45 grader.

Ingjaldshögen samsas på platsen med en lämning från ett betydligt senare skede i svensk historia. Husby soldattorp var ett av de boställen som byggdes åt de indelta soldater som utgjorde manskap i indelningsverket, Sveriges militära organisation åren 1682 – 1901. På bänkarna utanför torpbyggnaden, och i gott sällskap av de mygg som svärmade i luften, tog sällskapet fram termosar och smörgåspaket för den obligatoriska fikastunden.

Under hemfärden, som företogs via Vansö kyrka, passerades den plats där en sämre kopia av Ramsundsristningens berättelse om Sigurdssagan kan beskådas. Den anses vara utförd av samme runristare som Åsbyblocket, och därmed hade cirkeln slutits för Verdandis två timmar långa utflykt i bördig lantlig miljö längs Fogdön, som för övrigt betyder den frodiga ön, om än landhöjningen idag gjort den till en halvö.

Hans Persbjer

Historiska klubbens utflykt till Badelunda och Anundshög den 19 maj

Väderprognosen för natten mellan torsdag och fredag förliden vecka talade om 20 – 30 mm regn, och redan vid halv sex på torsdagseftermiddagen hade mörka moln börjat torna upp sig vid horisonten. Det var dock inget som avskräckte en handfull deltagare ur Historiska klubben att infinna sig till den planerade utflykten till Anundshög i Västerås. En förtrupp på tre personer möttes vid OK I Kvicksund kl 18:00 för gemensam transport till Badelunda. Vid ankomsten började man ovanligt nog programmet med en fikastund. Detta för att två eftersläntare skulle hinna ikapp.

Anundshög är ett unikt gravfält med inte mindre än fem skeppssättningar och den gigantiska jordhög, som fått sitt namn efter den person som ansetts ligga begravd här. Bröt-Anund var, enligt legenden bör tilläggas, då historiska fakta från tider så långt bakåt ofta är höljda i dunkel, en svensk kung, som under goda år på 600-talet fick sitt namn av att han röjde mark och anlade vägar.

Åtta stora informationsskyltar berättar om områdets historia och nämner bland annat de så kallade Tunagravarna i närheten, som innefattar landets guldrikaste grav och där kvinnor fått en på den tiden för dem ovanligt exklusiv begravning. Man får också veta att den väg, som passerar gravfältet, var en del av den eriksgata genom landet nyvalda kungar fordom gjorde.

Via en trätrappa nåddes toppen av den nio meter höga jordmassan, varifrån man har en magnifik utblick. Två av de nedanför liggande skeppssättningarna framträder som en åtta, och man ser den runsten, där Anunds namn är ett av dem som ristats.

Efter en dryg kvarts lång skogspromenad längs Badelunda fornstig kom man till det närliggande Tibble, där en förhistorisk labyrint finns bevarad. Klockan hade nu passerat 20:00 och åenstaka regndroppar började falla, vilket var ett tecken på att det var dags för återfärd efter ännu en intressant historisk utflykt i Verdandis regi.

Hans Persbjer

När vi lämnat större delen av våren bakom oss och sommaren närmar sig med stormsteg har Historiska klubben, liksom förra året, flyttat sin verksamhet utomhus. Under ett antal tillfällen framöver bjuder man in Verdandis medlemmar till utflykter med historiskt intressanta mål. Man kommer att besöka platser för att i sann Verdandianda, med den gemenskap, det gemyt och goda humör samt den samlade erfarenhet det innebär, känna historiens vingslag och samtidigt njuta av vår natur.

Årets första utflykt gick den 5 maj till Jäders kyrka, som Verdandi vid några tillfällen tidigare besökt och en gång varit inne i. Sådan tur hade man inte denna gång, men då byggnadsställningarna efter den nyligen genomförda restaureringen tagits bort kunde man ändå vandra ett varv runt den imposanta byggnaden och se bland annat det runskriftsprydda gravklotet ”Limpan”, som är inmurat i den södra väggen.

Desto större tur hade man vid kyrkstallarna på andra sidan vägen, där en utställning om Axel Oxenstierna, som till stor del bekostade bygget av kyrkan, sedan några år byggts upp. Den var egentligen inte öppen denna tid, men då ett annat sällskap beställt en guidad tur fick Historiska klubben välvilligt tillgång till lokalerna för att som hastigast på egen hand titta in i de olika rum utställningen är indelad i.

Kvällen avslutades med ett motionspass, då man besteg den närliggande Sofiebergsåsen för en fikastund, under vilken man fick tillfälle att utbyta tankar och delge varandra information. Sofiebergsåsen är mest känd för sina backsippor, som dock den här tiden på dygnet inte visade sina bästa sidor.

Utflykterna kommer att genomföras företrädesvis på torsdagskvällar, men ett undantag var en resa lördagen den 14 maj, då man samlades kl 10:00 vid OK i Skjulsta för vidare färd till tre sockenkyrkor, ingående i Västra Rekarne församling, och ett slott. Föreningens släktforskningsexpert Peder, som var dagens guide, visste att berätta vilken guldgruva våra kyrkogårdar med sina gravstenar är för den genealogiskt intresserade.

Första kyrka att besöka var Gillberga kyrka, den mindre kända av de två kyrkobyggnader i kommunen, som har för våra trakter ovanliga trappstegsgavlar. Den mer kända är Torshälla kyrka.

Dagens andra besöksmål var Lista kyrka, där närvaron av en klockstapel på en höjd i närheten fick sin förklaring i avsaknaden av torn på själva kyrkobyggnaden.

Tredje och sista kyrka att besöka var Öja kyrka, vid vars södra vägg man kunde inmundiga sin medhavda matsäck i behagligt solsken.

Då kyrkor idag sällan är öppna kunde sällskapet inte komma in i några av de besökta byggnaderna, vilket heller inte var syftet för dagen. Det var kyrkogårdarna med sina gravvårdar som var av intresse för utflykten. Från inskriptioner på gravstenar och monument kan man hämta mycket information om bygdens historia, såsom vilka släkter som varit tongivande och dominerande. På senare tid har kulturgravar blivit vanliga. Dessa, som sköts av kyrkoförvaltningen, har ett särskilt kulturhistorskt värde, exempelvis på grund av utformingen eller tillverkningsmaterialet.

Alla de besökta kyrkorna var vackra och ståtliga byggnadsverk med en lång historia. Dock kunde de nog inte mäta sig med dagens slutdestination – ett slott, i vars byggnadsdetaljer man kan utläsa årets indelning i dagar, veckor, kvartal och månader. Stora Sundby slott vid Hjälmaren har anor från 1200-talet men fick sitt nuvarande utseende på mitten av 1800-talet. Dess fyra stora torn och tolv mindre är sinnebild för årets årstider respektive månader. Kalenderns veckor representeras av 52 rum medan 365 fönster markerar antalet dagar.

Hans Persbjer

Våffeldagen firades utanför föreningslokalen. Ett flertal medlemmar kom för att låta sig smakas av nygräddade våfflor tillsammans med en klick sylt och grädde.

Boulehösten är över och det har varit en hård kamp för att bli en ligavinnare.
Det har varit lite osäkerhet om hur det hela fungerar så här kommer en förklaring:

Vi har träffats vid 11 tillfällen och spelat matcher i slumpmässiga lag. Dock har det varit en individuell tävling hela tiden. Vilket betyder att oavsett vem du spelar med samlar du poäng enbart till dig själv. Poängen i listan nedan är antalet matcher respektive person vunnit. Poängskillnaderna fungerar likadant som målskillnad i andra sporter.
Under tabellen ser ni placeringarna 2-5 på bild och pokalen

Grattis Birgitta till din förstaplats!
I andra och tredjepris fick Roland och Inga-Lill varsin unik Snäckkalender!

Poängligan: