Midsommarvädret i år har på många ställen varit rekordvarmt. Även i ett annat avseende har helgen avvikit från det normala, men på ett mindre positivt sätt. Restriktionerna med anledning av Covid-19 har mer eller mindre omöjliggjort ett traditionellt firande med folkdans och lekar runt midsommarstången.
När Verdandi samlades i Sundbyholms o för utomhusaktivitet söndagen efter midsommar saknades därför den majstång – en annan benämning på midsommarstång – som normalt står mitt på grusgången mellan slottet och sjön den här tiden på året. Emil Näsvalls bronsskulptur ”Maj” stod dock på sin vanliga plats mitt i parken.

Programmet började med att det dukades upp ett dignande bord med pastasallad och tillbehör, som deltagarna – ett tjugotal till antalet – lät sig väl smaka av. Under tiden fick man en kortfattad beskrivning av områdets förflutna. Fokus låg på framför allt en historisk person, som alltjämt förknippas med Sundbyholm. Riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielm, utomäktenskaplig son till Karl IX och därmed äldre halvbror till Gustav II Adolf, har givit namn åt den vandringsled, som med start vid Naturstugan i Årby sträcker sig till Björsund via bland annat Sundbyholm. Han var också den som 1629 genom donationer lät grunda en skola för barn från alla samhällsskikt vid Sundby kyrka. Den Gyllenhielmska skolan var i bruk till 1987 och betraktas som den första svenska folkskolan, drygt 200 år innan Folkskolestadgan kom på pränt 1842.

Under den rundvandring som företogs efter avslutad måltid gjordes ett kort stopp vid Sven Lundqvists bronsskulptur ”Prinsen”, som är placerad på gräsmattan framför slottet. Den föreställer Prins Eugen, som under några år på 1890-talet vistades på slottet och där målade den kända tavlan ”Det gamla slottet”. Mellan skulpturen och slottsbyggnaden hade rests en midsommarstång i miniformat, som lockade några av deltagarna till att dansa ”Små grodorna”.

Promenaden gick därefter vidare. Från slottet gick man längs den långsträckta strandlinjen, förbi badplats och hamn, tillbaka till slottsparken för att avsluta en angenäm eftermiddag med medhavd fika.

Hans Persbjer