Verdandi Eskilstuna

Verdandis aktiviteter under den pågående pandemin har visat sig vara uppskattade. Många av dem har lockat mellan tio och tjugo deltagare. Då det varit möjligt att ansluta sig spontant har det dock vid några tillfällen infunnit sig endast en handfull medlemmar, vilket kan synas vara ett för lågt deltagarantal för att möjliggöra genomförandet av ett meningsfullt program. Därför krävs numera föranmälan till de flesta sammankomster.

Med anledning av för få anmälda till den lingon- och svampexkursion i Hedlandets naturreservat som var planerad den gångna lördagen beslöts att i stället arrangera en promenad längs vattnet intill Sundbyholms slott. Väderleksutsikterna för ett sådant upplägg såg gynnsamma ut.

Sju personer (och två hundar) samlades under en blå himmel kl 1400 på gräsmattan framför slottet, där prins Eugen står vid sitt staffli i form av Sven Lundqvists bronsskulptur. I maklig takt påbörjades en promenad ut på udden, som fortsatte med en vandring tillbaka utmed vattenbrynet. Då lördagen utnämnts till den stora skräpplockardagen i Sverige passade man samtidigt också på att dra sitt strå till stacken för att skapa en renare miljö.

I strålande solsken och till ljudet av vatten kluckande mot stranden kunde man ta fram den medhavda fikakorgen för en stunds avkoppling innan man slutligen fortsatte tillbaka mot slottet. I slottsparken passerades Emil Näsvalls bronsskulptur ”Maj”. Innan man skiljdes åt för hemfärd fanns för den intresserade dessutom möjlighet att beskåda det tredje offentliga konstverket på området – Lars G Holmqvists ”Odens öga”.

Text & bild Hans Persbjer

Torsdag 10/9 Verdandis besöksmål för denna veckas utomhusaktivitet var Lagersbergs säteri några kilometer sydväst om centrala Eskilstuna. En grupp på tio personer samlades kl 1600 på parkeringen för en spatsertur utefter gångvägen bredvid gården och allén bakom huvudbyggnaden. Under promenaden kunde man ta del av en fotouställning om djuren på Lagersberg under första hälften av 1900-talet, då familjen Perssons bodde på gården.

Efter att ha beskådat sammanlagt tretton manshöga skyltar med fotografier och text hamnade deltagarna till slut på gårdsplanen framför husen. Man hade tyvärr inte möjlighet att gå in i några byggnader, men man fick lyssna på en kortfattad redogörelse av Lagersbergs historia.

Lagersberg är en av Sveriges bäst bevarade karolinergårdar. Områdets historia går emellertid längre tillbaka än så, vilket dess äldre namn Hunsta ger en fingervisning om. Platser med ändelsen -sta, vilket finns åtskilliga av i kommunen, härrör ofta från järnåldern. Ett gravfält inte långt från dagens byggnader utgör bevis på att så är fallet här.

Första skriftliga belägg för namnet Hunsta dateras till 1356, då riddaren Lars Magnusson sålde marken till sin brorson. Under 1400-talet kom ägorna att hamna under Johanniterklostret i Eskilstuna och blev efter Gustav Vasas reduktion i början av 1500-talet ett kronohemman.

År 1668 erhöll Lagersberg säteriprivilegier. Ägare var då Eskilstunas förste borgmästare, Erik Dryselius adlad Lagerqvist. På 1700-talet kom säteriet i ätten von Siegroths ägo, efter att Lagerqvists dotter Catharina gift sig med Carl Gustav von Siegroth. Deras son Conrad Gustaf von Siegroth ändrade gårdens namn till Lagersberg.

Efter släkten von Siegroth blev industrimannen Birger Rothoff säteriets ägare under början av 1800-talet. Den sista privata ägarfamiljen tog över Lagersberg 1876, då agronomen Sven Persson från Skåne köpte Lagersberg av brukspatronen Claes Ulric Bergstedt och började utveckla gårdens jordbruk. Familjen Persson kom att inneha mark och byggnader till 1991. Därefter har gården ägts och förvaltats av Stiftelsen Lagersberg.

Eftermiddagens avslutande fika kunde avnjutas under en behagligt värmande höstsol på gräsmattan intill duvslaget.

Text & bild Hans Persbjer

På torsdagskvällen togs elva Verdandimedlemmar på en rejäl nostalgitripp när man besökte Mälby Traktor- och Jordbruksmuseum i Jäder knappt två mil utanför Eskilstuna. Från att för ett trettiotal år sedan ha börjat i liten skala med att samla traktorer har Ove Jansson byggt upp ett museum med inte bara jordbruksredskap. På området finns även en gammal BP-mack, en handelsbod, en skomakarverkstad och en smedja samt köksredskap och diverse verktyg för allehanda ändamål. Totalt innehåller samlingarna över 1.500 föremål från förgångna tider, vilket gav många av deltagarna – de flesta i 70-årsåldern – flashbacks från barn- och ungdomstider. Av de cirka 70 traktorerna är den äldsta från 1925 och den yngsta från 1954.

Efter rundvandringen kunde man inta fika i den soliga sensommarkvällen utanför visningslokalerna. Före hemfärden passade dessutom några av damerna på att besöka Lillstugan, som också finns på området och tillhandahåller hantverk och presentartiklar av skilda slag.

Detta var den sista aktiviteten på Verdandis innehållsrika sommartablå för i år. Nu stundar hösten, som också kommer att erbjuda ett program med många godbitar på menyn. Redan nästa torsdag väntar en ny tidsresa för dem som väljer att samlas på Fristadstorget kl 1600 för en promenad över Nybron till Klosterparken och fortsättning på föreningens bouleturnering.

Text och bild Hans Persbjer

När Verdandi bjöd in till grillkväll i Skjulsta på tisdagen hörsammades detta av 15 medlemmar. Med tanke på att termometern visade närmare 30 grader kändes det skönt att man lyckats lägga beslag på den skuggigaste grillplatsen. Alla åt korv med god aptit och stämningen var som vanligt på topp.

Under kvällen avsattes också 45 minuter till en frivillig promenad upp på det närliggande Showberget, vilket lockade tolv av deltagarna. Väl uppe på berget kunde man njuta av en magnifik utsikt över Eskilstuna.

Promenaden bjöd naturligtvis också på en del lokalhistoria. Längs stigarna gick man förbi Ekhagen och ett minnesmärke som rests av Arbetarnes ring i Eskilstuna nästan på dagen 136 år tidigare. Man kom också att för tredje gången den här sommaren stöta på rester av ”Hertiig Karls grav” eller Karl IX:s kanal. De två tidigare tillfällena var vid besöken till Nybyparken i Torshälla och Rosenforsparken i Skogstorp.

Slutligen passerade man på tillbakavägen det gruvhål som finns inritat på en karta från 1680 och som tillhörde Vilsta herrgård. Gruvan hade dock inte givit någon större avkastning och lades därför ner. Det sägs att det silver man utvann gick åt till knapparna i kuskens livré.

Väl återsamlade vid grillplatsen kunde man pusta ut och återhämta krafterna före hemfärden. Promenaden hade inte varit lång, men man hade gått på stigar som bitvis var tämligen branta och beströdda med stenar och rötter.
Text och bilder Hans Persbjer

Torsdagskvällen denna vecka 13/8 innebar starten på Verdandis bouleturnering, ledd av föreningens egen instruktör Patrik. Vid detta första tillfälle infann sig tio spelsugna medlemmar. Syftet med turneringen är naturligtvis att umgås och ha trevligt i Verdandis anda, men det hindrar inte tävlingsinstinkten att komma fram hos vissa när matcherna väl kommer igång.

Allt gick dock ärligt till och omgångarna blev jämna. Ibland räckte inte ögonmåttet till för att avgöra vilket klot som låg närmast ”lillen”. Då fick man ta till måttband. Patrik poängterade vikten av att äta och dricka under en turnering. Detta för att kunna hålla koncentrationen och inte tröttas ut.

Efter en första omgång lades därför en vattenpaus in. Omgång två följdes av en fikastund. Den blev också ett ypperligt tillfälle till en quiz, som kan ses som en form av examen på de kultur- och historievandringar som hållits under våren och sommaren. Deltagarna fick totalt 25 frågor om sådant som upplevts på alla platser man besökt sedan mitten av april. Då varje fråga hade tre svarsalternativ var chansen att få rätt 33 % även om man missat att vara med på just det stället. Priser utdelades till de tre som lyckats pricka in flest rätt på frågetävlingen. De hade i fallande skala avgivit 19, 17 respektive 15 korrekta svar.

En tredje omgång avslutade kvällens program. Detta var som sagt starten på Verdandis bouleturnering, vilket innebär att fler tillfällen kommer framöver. Datum framgår av det höstprogram, som snart blir tillgängligt för medlemmarna, och som givetvis också har andra godbitar att bjuda på. Det finns all anledning att hålla sig uppdaterad.

Verdandis torsdagsaktivitet denna vecka hade förlagts till vår östliga grannstad Strängnäs, som sedan 1100-talet har varit biskopssäte och vår stiftsstad. Den mäktiga domkyrkan invigdes i ett första skede 1291, ungefär 30 år efter det att byggnadsarbetena påbörjades. Tillbyggnader har gjorts under efterföljande århundraden. Den kännetecknande tornhuvan tillkom 1723.
Två kända biskopar som verkade i Strängnäs på 1400-talet var Thomas Simonsson och Kort Rogge. Den förstnämnde skrev den bekanta Frihetssången, som inleds med raderna ”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring”. Den sistnämnde lät uppföra Roggeborgen, där Gustav Vasa valdes till kung 1523.

Det huvudsakliga besöksmålet för utflykten var konstparken Ulvhälls hällar, som med sitt läge på en höjd intill Ulvhälls Herrgård erbjuder utsikt över Mälaren. Det gods, tillhörigt kyrkan, som legat på platsen hette under medeltiden Finninge. Efter att under Gustav Vasas regeringsperiod ha övergått till att bli ett kronogods kom det under 1600-talet i biskopens, Laurentius Paulinus Gothus, ägo. Då dennes son, Johan Larsson Paulinus, ärvt egendomen och adlats till namnet Olivecrantz ändrades gårdens namn till Olivehäll.

Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes på slutet av 1700-talet. Under ett och ett halvt sekel innehades herrgården av ett antal olika ägare. Sitt nuvarande namn fick den av Filip Mannerstråhle.

År 1947 köptes Ulvhälls herrgård av Strängnäs stad. Den kom dock att stå tom fram till 1959, då Hugo Arnerud lät påbörja restaurering av byggnaden. Från 1962 har herrgården i perioder utnyttjats för hotell-, restaurang- och konferensverksamhet.

Konstparken Ulvhälls Hällar, som invigdes 2018, är ett privat initiativ sponsrat av bland andra Sparbanksstiftelsen Rekarne. Via en drygt 500 meter lång träramp kan man dygnet runt, i lummig grönska och med sjöutsikt, beskåda konstverk som framtagits speciellt för parken. Ett spektakulärt inslag är Ebba Bohlins ”Entendre”, ett gigantisk öra av frigolit och glasfiber, som likt en gummiflotte vippar på vågorna en bit från stranden. Årets storsatsningar är installationen ”Armaments and Ornaments” av den sydafrikanske konstnären Rodney Place och Anastasia Ax’ gipsskulpturer ”Set design for Fedra/Hippolytos”.

Text och bild Hans Persbjer

Lennart Ekengren från Mariefreds Hembygdsförening mötte vid Callanderska gården, som blev start- och slutpunkt för en halvannan timme lång guidning runt stadskärnan. Promenaden inramades av ett härligt sensommarväder med strålande sol.

Namnet Mariefred kommer från det kloster, Monasterium pacis Mariae, som år 1504 uppfördes på den plats där dagens kyrka står. Det var Nordens enda kartusiankloster, och de drivande krafterna bakom dess tillkomst var ärkebiskop Jakob Ulfsson och riksföreståndaren Sten Sture den äldre.
En minnessten över den sistnämnde restes 1905 nedanför kyrkan.

Klostret fick en kortvarig historia, då det 1526 blev det första kloster som drogs in till kronan av Gustav Vasa. När det revs användes teglet till att bygga Gripsholms slott, som alltsedan dess satt sin prägel på Mariefred.

Efter det att Mariefred år 1605 fått stadsrättigheter av Karl IX byggdes den nya kyrkan. Därmed kom den gamla 1100-talskyrkan i Kärnbo socken att överges och med tiden förfalla. Ruinen av den kan fortfarande beskådas väster om stadskärnan, som genom åren behållit sin charm med välbevarade trähus och hemtrevliga innergårdar. Några byggnader som förtjänar att nämnas speciellt är rådhuset från 1780-talet, stationshuset invigt 1895 och Callanderska gården inrymd på en färgargård från mitten av 1700-talet.

Efter den intressanta och lärorika rundvandringen var det dags för lunch, som kunde intas på Blå Kattens uteservering. Ännu en lyckad utflykt med Verdandi kunde läggas till handlingarna.

Text och bild Hans Persbjer

Verdandis utflyktsmål denna vecka var den nästan 1000-åriga Sigurdsristningen i Sundbyholm, känd även som Ramsundsristningen i Jäder, vilken återfinns på en häll vid Ramsundsberget mellan de två socknarna Sundby och Jäder. Med sina nära tio kvadratmeter är den världens största runristning och en av de mest kända i Sverige. Möjligen är det endast Rökstenen i Östergötland som är mer berömd.

Ramsundsristningen skiljer sig från de flesta andra runristningar på två punkter. Dels är den huggen direkt på en berghäll och inte på en flat sten som rests. Dels är det bilderna och inte texten som gör den omtalad. Den är en av ett flertal ristningar i Sverige, Norge och England som skildrar sagan om Sigurd Fafnesbane. Mindre än två mil österut, vid Näsbyholm på gränsen mellan Härad och Vansö utanför Strängnäs, finns Gökstenen med samma motiv.

För att kunna tolka bildsviten på Ramsundsristningen bör man känna till sagan om Sigurd Fafnesbane. Texten, som är ristad i den slinga som föreställer ormen i berättelsen, har nämligen ingenting med Sigurdssagan att göra.

Inskriften lyder:

”Sigrid gjorde denna bro, moder till Alrik, dotter till Orm, för Holmgers själ, fadern till Sigröd, sin make.”

Den i texten omtalade bron var en 65 meter lång träbro över Ramsundsån, som vid mitten av 1000-talet var närmare fyra meter djup. Sigrid och Alrik är samma mor och son som nämns på den runsten Verdandi besökte för två månader sedan vid Kungshållet i Kjula en halv mil söder om Ramsundsristningen.

Eftermiddagen hade varit blåsig, och efter hand tornade mörka moln upp sig. När så himlens portar öppnade sig, då det var dags för fika i trädgården hemma hos kassören Gunilla, behölls ändå det goda humöret. Det finns ju trots allt inget dåligt väder, bara dåliga kläder!

Text & bilder Hans Persbjer

Ekeby våtmark utgörs av 40 hektar tidigare jordbruksmark. Den är därmed Sveriges största anlagda våtmark. Beslut om dess byggnation togs 1996 och tre år senare hade slutbesiktning skett. På området finns åtta dammar, fågelskådningstorn, promenadslingor och sittytor. Förekomsten av djur- och växtliv är rik. Drygt 150 fågelarter har observerats.
Från centrala Eskilstuna kommer man till Ekeby våtmark via Kungsgatan och Folkestaleden. När man passerar Eskilstuna Energi och Miljö på Kungsgatan 86 kan man gott unna sig ett kort stopp för att betrakta konstverken ”Ikaros” av Hans Lindh och ”Hon som fångade Blixten” av Richard Brixel. I den tämligen färska broschyren över offentlig konst i Eskilstuna har de nr 110 och 111.
På andra sidan Folkestaleden sett från våtmarken, och dessutom med järnvägen emellan, finns ett kulturminne i form av en kyrkoruin. Under ett par hundra år på medeltiden var Ekeby en socken med egen kyrka, som någon gång i början av 1300-talet – när Ekeby införlivades med Torshälla – kom ur bruk och föll i glömska. Resterna har dock sedan 1600-talets slut återupptäckts tre gånger. Senast 1951 gjordes utgrävningar och restaureringsarbeten, varvid man under kyrkan hittade medeltida gravar och mynt. För att besöka Ekeby kyrkoruin åker man Västeråsvägen mot Hällby och svänger in på Ekebyvägen förbi Ekeby vårdcentral och ridskolan.
Som vanligt avslutades dagens exkursion med en fikastund och allmänt småprat. Aktiviteterna kommer som nämnts att oförtrutet fortgå. Närmast har vi att se fram emot ytterligare en kvälls musikunderhållning i Hällberga under helgen. Nästa torsdags utflyktsmål blir Sigurdsristningen i Sundbyholm.

Text och bild Hans Persbjer